Ok, nu är jag såå himla mkt less på att ha ont i magen utan å veta vrf!
Alla blir ju bara sura bara för att man är hemma å inte mår bra, ok alla var väl å ta i med de flesta lärare på Högbergs. Jag fattar det inte. Jag gör mitt bästa, förr åkte jag hem för att jag inte orkade, men nu äre för att jag verkligen inte är ok. Jag är inte ens 100% motivewrad, men jag försöker å försöker, men jag lessnar på att jämt få skit tillbaka!
Känner att jag borde skriva av mig lite. Kan det vara ngn som fattar å som verkligen bryr sig? Jag är inte perfekt, å jag vill inte vara det heller. Men jag vill kunna vara mig sj i alla lägen. å det ska man vara jämt.
Just nu är allt så jobbigt. Men jag kämpar å försöker men får ingenting tillbaka. typ: vad duktig du är som håller i. Inget sånt! Jag ¨måste få lite positiv energi å det lilla hjälper. Bara några ord. Skolan, jobbet å plugga är mitt liv i nuläget. Men det fattas en sak där, träning.. Jobbet tar på krafterna å där finns det en sak som jag måste fixa + att praktikplats pappret ska in imorn å jag ahr fortfarande inte försökt eller skaffat ngn än, bra Carro. Wiee vad allt är på topp nu, ge mig solen å värmen!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror att jag förstår hur du känner dej, för jag har haft min jävla sjukdom i 2 år nu :/ Det är inte kul, men man måste hitta motivering ändå. Även fast de är skitsvårt i början.
Skicka en kommentar